ninaosterlund.se
I år är det 21 år sen jag började fotografera med systemkamera. Det blev en vändpunkt från att enbart ta bilder för att minnas speciella händelser, till att ta bilder för att fånga något mer; en känsla, en form, en kontrast. Självklart blev bildkvaliteten mycket bättre och möjligheter till effekter betydligt fler. Detta gjorde det så mycket roligare att fotografera.
Jag tycker fortfarande om att ta ögonblicksbilder, och med nya digitala systemkameror i kombination med bildbehandlingsprogram går det att fixa många av de inställningar som kanske inte var helt rätt när bilden togs. Att efterbehandla vissa bilder tycker jag är mycket lärorikt och hjälper mig att hantera kameran bättre. Det jag lär mig då är enbart tekniska finesser, för att bli en bra fotograf krävs något mer. Det finns kanske de som föds med en perfekt känsla för motiv och komposition, för oss andra finns bara ett sätt: öva, öva och öva.
Där är jag nu, jag övar. Nu senast har jag gett mig på porträttfotografering. Detta är helt nytt för mig och jag tycker det är fantastiskt spännande, roligt och lite skrämmande. Det är så intimt och det känns som ett privilegium varje gång jag får lov att fotografera någon.
På bloggen lägger jag kontinuerligt upp bilder och det är fritt fram att komma med synpunkter.